Linda Keller

1. jag mår inte bra 

2. Jag vet att jag inte mår bra. 

3. Men får jag känna så här? 

 

En sak som jag har haft svårt med är att komma ut och säga att jag mår som jag mår. Det känns inte som att man egentligen få må dåligt. Om någon frågar hur det är med dig - så svara iaf jag automatiskt att det är bra.  För vem vill egentligen ha ett svar att allt är fel och då mår skit dåligt?  Och det är ju inte som att de syns att du mår dåligt och du har ingen livshotande sjukdom, så då har väl inte du rätt till att klaga?  "Det är väl bara att rycka upp dig och försöka ännu hårdare" "Sitt inte bara hemma och tyck synd om dig själv, det leder ingenstanns" 

Det som känns jobbigt är att de känns som att man måste be om lov för att må dåligt. Och inte minst sagt att när man mår dåligt och misslyckas med att göra saker, att man sviker alla andra. Jag vet bättre dock än att sitta och må dåligt över att jag mår dåligt. Det gäller att inte sitta hemma och tänka vad andra tycker utan vara ärlig mot dig själv, bara tänka på hur du kan må bättre och försöka jobba dig fram emot de. 

Men det blir svårt när det ända som man är van att tänka på är vad alla andra tycker och tänker om en.