Kallelse
Fick kallelsen idag. Känns ganska overkligt att kolla på tiden, samtidgt som nervositeten kommer när jag ser tiden. Jag har kännt en längre tid att allt inte är riktigt som de ska vara och jag skulle inte bli förvånad över att jag har en diagnos. Så jag är väl inte rädd för att de ska vara nå "fel" på mig, men ändå känns det jobbigt. Jag tror det är mycket att jag är rädd för att de inte ska vara några fel, att man har gått igenom detta och sen är det inget. Att se vilka svårigheter andra runt om kring mig med diagnoser har får mig att känna mig dum som ens beffinner mig i denna sitvation. För mig känns det som jag är helt normal och ska väl egentligen kunna fungera normalt och inte behöva hjälp, fast på samma gång vet jag att jag har svårigheter. Det har vart jobbigt denna tid i väntan på svar men nu när jag fått en tid så känns det lite bättre då jag iaf har en tid då jag förväntas få nå svar på alla frågor.